Inledning
För ett gott resultat och god djuromsorg krävs omsorgsfulla förberedelser vid romtäkt och konstgjord befruktning.

Att avelfiskens honor är mogna, d v s att all rom lossnat från romsäckarna (den
s k ovuleringen), är viktigt för ett gott resultat.  Samtidigt är det också viktigt att rommen inte blir övermogen. Känn efter längs hela fiskens längd för att bedöma om hela romsäcken är mogen. Det räcker inte att se att honan släpper rom eller ovarievätska.

Vid normala vattentemperaturer är mogen rom hållbar i upp till en vecka i honans bukhåla. Övermogen rom och rom som ser ”rostig” ut, d v s rom vars pigment inte är jämnt fördelad i romkornet utan ansamlad i romkornet som en roströd grynig massa,
skall inte användas. Även rom med enstaka inslag av rostiga romkorn bör kasseras.

Produktionen av hanens mjölke (spermier) pågår under en till två månader. Det gör att risken för att den blir övermogen är mindre än för rommen (äggen).
Anledningen till denna skillnad är att mjölken finns kvar i testiklarna under hela lektiden medan rommen släpps fri från romsäckarna ut i bukhålan vid ovuleringen och därigenom förlorar sin näringsförsörjning.

Vid kramningen skall man undvika att få med vatten och urin i kärlet med rom, men försöka att få med romvätskan. Ur könsöppningen kommer normalt enbart rom och romvätska. Kommer det dessutom mycket blod har man kramat fisken för hårt och
både rommen och fisken bör kasseras.
Forcera inte ut den sista rommen utan lämna gärna kvar de sista 10-15% romkorn i honan. Om en hona bara lämnar 1/3 till 2/3 av sin rom vid första kramningen innebär det oftast att honan kramats för tidigt.

Undvik onödiga byten av romkärl och temperaturförändringar under romtagningsprocessen.